Dagens resultat:
Klippklipp. Så blev det!
Lugg och uppklippt!
Dagens kex!
Lugg och uppklippt!
Dagens kex!
Äventyr står på schemat.
Jag är ett pucko. Ringer och kollar om det finns klipptid. Det fanns...
Får se vad som händer med barret. Ni får en före-bild...
Får se vad som händer med barret. Ni får en före-bild...
Kanske göra något åt le-lugg?
Om resultatet blir vackert så kommer det upp en bild ikväll :)
Tips till fodelsedagar/brollop
En van som ar en otroligt duktig fotograf!
Ga in och spana in hennes foton och boka en tid vettja!
www.ekbloma.se
Just nu!
Boka innan den 13 feb och en framkallning 30x40 ingar!
Ga in och spana in hennes foton och boka en tid vettja!
www.ekbloma.se
Just nu!
Boka innan den 13 feb och en framkallning 30x40 ingar!
Sur, vem, jag?
Jaa, jag är en jävligt sur fan. Men inte utan anledning.
Tycker det känns det lite elakt... Menmen...
MORR?
Tycker det känns det lite elakt... Menmen...
MORR?
Måndag it is...
... och mensvärken dödar mig snart.
Jag och Karro fick en svinbra idé. Åka pulka! Den braiga idéen slutade med två misshandlade rumpor. Att åka stjärtlapp på snö som har tinat och sen fryst på ordentligt igen är VERKLIGEN inte att rekommendera. Det är inte ens kul, det gör bara ont.
Vi tog oss upp för backen igen och tyckte att det skulle vara en svinbra idé att åka pulka istället. Så fram med pulkan till stupet, den rosa tejpade pulkan som har hållt i tre år, kläm ner oss, finns inget trångt, bara mysigt. TJOOO! Vad det gick. Okej. Det var en bättre idé, men fortfarande ingen bra idé... Vad ska man åka på tro? En kudde inlindad i bubbelplast? Jag tror på det, men det får bli nästa gång.
Jag och Karro fick en svinbra idé. Åka pulka! Den braiga idéen slutade med två misshandlade rumpor. Att åka stjärtlapp på snö som har tinat och sen fryst på ordentligt igen är VERKLIGEN inte att rekommendera. Det är inte ens kul, det gör bara ont.
Vi tog oss upp för backen igen och tyckte att det skulle vara en svinbra idé att åka pulka istället. Så fram med pulkan till stupet, den rosa tejpade pulkan som har hållt i tre år, kläm ner oss, finns inget trångt, bara mysigt. TJOOO! Vad det gick. Okej. Det var en bättre idé, men fortfarande ingen bra idé... Vad ska man åka på tro? En kudde inlindad i bubbelplast? Jag tror på det, men det får bli nästa gång.
SE UPP! HÄR KOMMER GLIDARN!
Det var en gång i värmland...
Det var den dagen, dagen D. Hårt arbetande pojkar på väg till sitt land som enligt kartan ligger lite väster om Sverige. En nära granne och gränsen är öppen. Dom var trötta, jättetrötta. De hade ju faktiskt arbetat hårt som målare (?) eller kanske hade dom tapetserat?
I sin röda skåpbil färdas de E18 fram, en tråkig väg. Pojkar är trötta. På samma väg, i en snygg silver/blå ford färdas två flickor under glada rop och hög musik. Och ja, sidospeglarna dunkar i takt till musik. Några vet nu vilken bil jag talar om. När Karlskoga närmar sig känner den flicka som kör den dunkande bilen att pojkarna i röda skåpbilen faktiskt kör otroligt långsamt, hon har minsann en snabbare bil. Hon kör, under glada "hejja-på" rop från sin passagerare, när hon ändå kört om en bil, varför inte ta en till när det går så bra? Eftersom självaste Superwoman är van och duktig bilförare håller hon stenhård koll i backspegeln. Helt plöstligt dyker den röda skåpbilen upp bakom... Superwoman slänger ett vant och välsminkat öga bakåt och får sig en liten överraskning. Vadan allt viftande i bilen bakom? Vill dom att jag ska flytta på mig eller vinkar dom?
Efter att noga ha övervägt med sin passagerare, som förövrigt är en skön böna, så blir svaret att dom vinkar. I forden fnittras det en hel del, tills Superwoman upptäcker att den röda skåpbilen är på väg om. Panik utbryter och den hemska generadröd färgen stiger i flickornas ansikten. Längre fram blir det rött. Döden är nära.
Väl framme vid rödljuset hamnar forden bredvid den röda skåpbilen. Rutor vevas ner, pojkar hänger halvvägs över till forden, desperat vinkade, den ena med en mobil i handen. Flickorna i forden är djupt koncentrerade på sin bilkörning, de stirrar sig blinda på rödljuset och försöker försvinna ner i sätena. Pojkarna försöker ropa något. ÅÅÅH, bra låt på radion! Vi höjer, hörde du något?
Det slår om till grönt, besviket åker pojkarna vidare mot nya äventyr, nya städer, nytt land. Flickorna nöjer sig med att ligga en bil bakom, lyssna på musik och fnittra. Karlskoga är en rätt bra stad att stanna i ändå, där finns det massa vin!
I sin röda skåpbil färdas de E18 fram, en tråkig väg. Pojkar är trötta. På samma väg, i en snygg silver/blå ford färdas två flickor under glada rop och hög musik. Och ja, sidospeglarna dunkar i takt till musik. Några vet nu vilken bil jag talar om. När Karlskoga närmar sig känner den flicka som kör den dunkande bilen att pojkarna i röda skåpbilen faktiskt kör otroligt långsamt, hon har minsann en snabbare bil. Hon kör, under glada "hejja-på" rop från sin passagerare, när hon ändå kört om en bil, varför inte ta en till när det går så bra? Eftersom självaste Superwoman är van och duktig bilförare håller hon stenhård koll i backspegeln. Helt plöstligt dyker den röda skåpbilen upp bakom... Superwoman slänger ett vant och välsminkat öga bakåt och får sig en liten överraskning. Vadan allt viftande i bilen bakom? Vill dom att jag ska flytta på mig eller vinkar dom?
Efter att noga ha övervägt med sin passagerare, som förövrigt är en skön böna, så blir svaret att dom vinkar. I forden fnittras det en hel del, tills Superwoman upptäcker att den röda skåpbilen är på väg om. Panik utbryter och den hemska generadröd färgen stiger i flickornas ansikten. Längre fram blir det rött. Döden är nära.
Väl framme vid rödljuset hamnar forden bredvid den röda skåpbilen. Rutor vevas ner, pojkar hänger halvvägs över till forden, desperat vinkade, den ena med en mobil i handen. Flickorna i forden är djupt koncentrerade på sin bilkörning, de stirrar sig blinda på rödljuset och försöker försvinna ner i sätena. Pojkarna försöker ropa något. ÅÅÅH, bra låt på radion! Vi höjer, hörde du något?
Det slår om till grönt, besviket åker pojkarna vidare mot nya äventyr, nya städer, nytt land. Flickorna nöjer sig med att ligga en bil bakom, lyssna på musik och fnittra. Karlskoga är en rätt bra stad att stanna i ändå, där finns det massa vin!
Idag har jag köpt något kul!
Jaa, det har jag allt. Ni får lite försmak här, så får vi se om ni kan gissa vad som finns i påsen :)
Lite dricka, alltid bra, det är ju fredag!
Gissa nu, vad detta kan vara:
Dagens bästa plan! :) Fortsättning följer...
Lite dricka, alltid bra, det är ju fredag!
Gissa nu, vad detta kan vara:
Dagens bästa plan! :) Fortsättning följer...
Wei!
Karro är här! :) Det blir ju vin och skumpa och snack för hela slanten! :)
Baby-Bo!
Hittade ett kort på min baby-Bo som bebis.
Någonstans mellan 3-5 år på bilden.
Någonstans mellan 3-5 år på bilden.
Så sjukt sur!
Tycker det är riktigt jävla svinigt att lappa bilar klockan kvart över ett på nätterna. Jag skiter i om dom gör sitt jobb. Att det dessutom är polisen som lappar, retar mig bara ännu mer! GÖR NÅTT VETTIGT FÖRFAN! Ta en tjuv, förhindra en våldtäkt, ät en munk, gör vafan som helst, utom att åka runt i hela Karlskoga på nätterna och leta felparkerade bilar! Ta er jävla datumparkering och kör upp någonstans... Snutjävlar!
Dag 2...
Presentation av hästar
Denna text kan jag ju göra hur lång som helst!
Menmen, i April 1991, föddes ett förmodligen vackert, men ack så busigt hingstföl i Danmark (tror jag, eftersom jag har nosat fram att mamma och pappa är dansk-födda.)
På något sätt hamnade han sen i Sverige och vad jag vet, var han först hos en tjej i södra Sverige, för att sen komma till en ridskola närmare Göteborg.
Sen hittade den lilla hästen, då valack och ca 14 år rätt! Han kom till Bålsta och blev såklart helt nertyngd av kärlek, något han tyckte var måttligt roligt. Han verkade tycka det var lite jobbigt med all uppmärksamhet, men allt eftersom vi lärde känna varandra, så ville han bara gosa mer och mer och mer. Han kunde gnägga efter en hela vägen ut till bilen när man gick ibland.
Nu får ni avnjuta lite bilder av min gigantiska jättebaby!
Denna text kan jag ju göra hur lång som helst!
Menmen, i April 1991, föddes ett förmodligen vackert, men ack så busigt hingstföl i Danmark (tror jag, eftersom jag har nosat fram att mamma och pappa är dansk-födda.)
På något sätt hamnade han sen i Sverige och vad jag vet, var han först hos en tjej i södra Sverige, för att sen komma till en ridskola närmare Göteborg.
Sen hittade den lilla hästen, då valack och ca 14 år rätt! Han kom till Bålsta och blev såklart helt nertyngd av kärlek, något han tyckte var måttligt roligt. Han verkade tycka det var lite jobbigt med all uppmärksamhet, men allt eftersom vi lärde känna varandra, så ville han bara gosa mer och mer och mer. Han kunde gnägga efter en hela vägen ut till bilen när man gick ibland.
Bo är världens snällaste häst, om man inte försöker sig på att hoppa. Han tar sig över ibland, och verkar till och med tycka det är ganska kul från gång till gång. Men... dyker det upp en oxer, så vill han helst gräva ner sig själv i gruset och aldrig mer komma fram, men med lite övertalning och hel del envishet så hoppar han allt. Han kan ju faktiskt egentligen. Vi har tagit oss över en oxer på 110 cm utan problem, jag tror mest han tycker att man måste anstränga sig så mycket över en oxer att det är lättare att strunta i att hoppa. Vi har även knäckt en HEL del bommar och sprängt en grind... Jaa, alla problem går att lösa, även om det för det mesta görs på Bo-vis.
Nu får ni avnjuta lite bilder av min gigantiska jättebaby!
Dagens samtal till 1177...
Har plågats med sjuka magsmärtor hela natten och hela dagen som inte släpper. Efter att ha försökt bota det själv med soffliggande läge och envishet gav jag upp och ringde sjukvårdsupplysningen. Berättade att jag hade haft ont i snart 24 timmar och det var svårt att andas djupt och gjorde ont när man rörde vid magen.
Första frågan: Är du gravid och ska föda?
Hm... njaaa, asså, tror inte det. Ett ögonblick, ska bara se efter. Eller... vad svarar man?
Första frågan: Är du gravid och ska föda?
Hm... njaaa, asså, tror inte det. Ett ögonblick, ska bara se efter. Eller... vad svarar man?
Att gästblogga..
Jo, jag har fått äran att gästblogga! Eftersom jag precis skrivit av mig en halv novell åt den här listan, så har jag inte mycket att skriva, så jag rundar av här med en fantastisk bild från senaste Skararesan! Denna bild förklarar hur vi är, 24 timmar om dygnet! Speciellt när du är en mupp.. Och vi behöver låna din lupp...
Nu är det bäst att jag börjatr leta upp mina 14 barn, som tur är har jag hjälp att räkna in dem, 3 åt gången!
(och nu när jag har Annas superhemliga lösenord så tänker jag fixa hennes design)
/Ida
Dag 1...
Efter önskemål från Ida.
Presentation av mig själv
Jaa, vad finns att säga om mig själv tro?
Jag är så klart inte döpt till Superwoman utan har ett fungerande vardagsnamn som är så tråkigt som Anna, jag får väl vara glad att mina föräldrar inte döpte mig till Elisabeth som min syster önskade.
Jag har så klart en familj, en ganska knäpp sådan. En mamma som heter Eva, familjens chef, kvinnan som får vardagen att gå runt trots att hon bor 20 mil från mig. Hon styr familjen Sahlgren med fast och van hand, hon hindrar bråk och lagar mat åt släkten som betstår av minst 40 pers, samtidigt.
Min far heter Per, en ofta ganska förvirrad man i sina bästa år som alltid är på väg. Han jobbar och jobbar, gärna dygnet runt. Där imellan så lagar han familjens bilar, ser till att huset fungerar som det ska, renoverar eller hittar på något. Han håller såklart på med hästar, men då med tornespel.
Min syster heter Emma, familjens slavrfia, men också familjens stjärna. Utbildad sjuksköterska och snart utbildad barnmorska, så tar hon med glädje hand om alla som behöver en vårdande hand.
Hon kan verka virrig, men missbedöm henne inte, hon må ha hjärnan i vänster skinka, men hon vet dock hur man använder den!
Och så var det jag... Som nyinflyttad till Karlskoga, student och hemmafru så hittar jag på saker att fylla mina dagar med. Jag kallar mig själv misslyckad frisör och pluggar numera företagande i Skara... typ...
Jag har noll koll på alla min saker, glömmer tider och klantar alltid till mig. Som tur är har jag hittat en man som har jordens tålamod med mig och som faktiskt hjälper mig att försöka överleva mitt kaos-artade liv, vilket kanske inte alltid är så lätt eftersom jag har humör som en tokig.
I våran lilla familj i Karlskoga så ingår även 25 sniglar...
Hemma finns en svart häst vid namn Bo som troget väntar på mig, han är min stora bebis och kommer undan med allt bus han någonsin kan hitta på. Orsak: HAN ÄR GAMMAL!
Fast, egentligen är han inte så gammal, men han är nöjd med livet och skruttar mest runt, så jag är också nöjd.
Jaa, det var väl det fanns att säga... Känner du dig nöjd Ida?
Jaa, vad finns att säga om mig själv tro?
Jag är så klart inte döpt till Superwoman utan har ett fungerande vardagsnamn som är så tråkigt som Anna, jag får väl vara glad att mina föräldrar inte döpte mig till Elisabeth som min syster önskade.
Jag har så klart en familj, en ganska knäpp sådan. En mamma som heter Eva, familjens chef, kvinnan som får vardagen att gå runt trots att hon bor 20 mil från mig. Hon styr familjen Sahlgren med fast och van hand, hon hindrar bråk och lagar mat åt släkten som betstår av minst 40 pers, samtidigt.
Min far heter Per, en ofta ganska förvirrad man i sina bästa år som alltid är på väg. Han jobbar och jobbar, gärna dygnet runt. Där imellan så lagar han familjens bilar, ser till att huset fungerar som det ska, renoverar eller hittar på något. Han håller såklart på med hästar, men då med tornespel.
Min syster heter Emma, familjens slavrfia, men också familjens stjärna. Utbildad sjuksköterska och snart utbildad barnmorska, så tar hon med glädje hand om alla som behöver en vårdande hand.
Hon kan verka virrig, men missbedöm henne inte, hon må ha hjärnan i vänster skinka, men hon vet dock hur man använder den!
Och så var det jag... Som nyinflyttad till Karlskoga, student och hemmafru så hittar jag på saker att fylla mina dagar med. Jag kallar mig själv misslyckad frisör och pluggar numera företagande i Skara... typ...
Jag har noll koll på alla min saker, glömmer tider och klantar alltid till mig. Som tur är har jag hittat en man som har jordens tålamod med mig och som faktiskt hjälper mig att försöka överleva mitt kaos-artade liv, vilket kanske inte alltid är så lätt eftersom jag har humör som en tokig.
I våran lilla familj i Karlskoga så ingår även 25 sniglar...
Hemma finns en svart häst vid namn Bo som troget väntar på mig, han är min stora bebis och kommer undan med allt bus han någonsin kan hitta på. Orsak: HAN ÄR GAMMAL!
Fast, egentligen är han inte så gammal, men han är nöjd med livet och skruttar mest runt, så jag är också nöjd.
Jaa, det var väl det fanns att säga... Känner du dig nöjd Ida?
<3
Mitt liv, mitt hjärta, mitt allt.
MIN INDIE!
MIN INDIE!
Söndag i Charleswood.
Söndag, söndag, söndag. Vaknade hemma hos mumsi och pupsi, gick upp och åt frukost med dom och upptäckte att klockan var ALLDELES för mycket för att jag skulle hinna med allt som dagen till ära skulle göras. Vi skulle ju så klart på barndop. Det var lillekusin Lukas som skulle få den stora äran att döpas i Uppsala Domkyrka. Eftersom både jag och Mackan inte riktigt är planeringsfreak slutade såklart alltihopa med att alla var superstressade. Men men, vi fick alla på oss kläder och ansikten och lukta gott, sen bar det av mot Uppsala. Mackan spelade trummor och sjöng hela vägen. Fattar inte varför han inte börjar göra det på heltid så jag får bli lyxhustru?
Lukas var så snäll hela dopet, han bara tittade på alla som tittade på honom. Dregglade lite, sög på nappen och försökte äta sig ur den fjantiga klänningen, jag tror han egentligen tycker han är för cool för att använda klänning!
Efter supergott fika, där allt var hemmagjort, så åkte jag och Mackan tidigt. Inte kul att köra 25 mil i spöregn. Mackan körde och jag sov, bra deal tycker jag! Han väckte mig dock i Köping och sa att en lampa lös, men eftersom det inte stod något om den i instruktiuonsboken så antog jag att det var bromsvätskan som var låg och Mackan fick uppgiften att köra hem mig säkert utan att bromsa. :)
Nu väntar vi på att våra pizzor ska dumpas vid dörren, dom är typ 10 minuter sena, och sen ska vi kolla på solsidan som ÄNTLIGEN börjar idag! Det är så sjuuuuuuukt bra!
Eftersom jag inte vill lägga upp bilder på Lukas först jag har frågat om det är okej så får ni nöja er med en på min stora kärlek här i livet, Mackis!
Nää, det gick inte! Hoppas det funkar senare.
Lukas var så snäll hela dopet, han bara tittade på alla som tittade på honom. Dregglade lite, sög på nappen och försökte äta sig ur den fjantiga klänningen, jag tror han egentligen tycker han är för cool för att använda klänning!
Efter supergott fika, där allt var hemmagjort, så åkte jag och Mackan tidigt. Inte kul att köra 25 mil i spöregn. Mackan körde och jag sov, bra deal tycker jag! Han väckte mig dock i Köping och sa att en lampa lös, men eftersom det inte stod något om den i instruktiuonsboken så antog jag att det var bromsvätskan som var låg och Mackan fick uppgiften att köra hem mig säkert utan att bromsa. :)
Nu väntar vi på att våra pizzor ska dumpas vid dörren, dom är typ 10 minuter sena, och sen ska vi kolla på solsidan som ÄNTLIGEN börjar idag! Det är så sjuuuuuuukt bra!
Eftersom jag inte vill lägga upp bilder på Lukas först jag har frågat om det är okej så får ni nöja er med en på min stora kärlek här i livet, Mackis!
Nää, det gick inte! Hoppas det funkar senare.
Gårdagens fynd!
Man heter väl inte superwoman för inte. Lyckades rota fram sladden till kameran och ta kort på mina fynd! :) Så lycklig!!!
Första bilden visar mina nya pjuckos, de är faktiskt lila, inte blå. De andra paret jag köpte är på besök hos skomakaren för de var så sjukt hala!
Sen fick en snygg grön kavaj följa med och en svart nätkofta typ, ett ugglehalsband och Leofis fick vantar med döskallar på som faktiskt lyser i mörkret! :) Man måste leva upp till favorit-moster-Anna...
På HM fyndade jag på rea! En kavaj, en klänning och en skjorta. Köpte även vanliga linnen för endast 20 kronor och lite småjox och smink och sånt.
Önskar er alla en trevlig helg!
Första bilden visar mina nya pjuckos, de är faktiskt lila, inte blå. De andra paret jag köpte är på besök hos skomakaren för de var så sjukt hala!
Sen fick en snygg grön kavaj följa med och en svart nätkofta typ, ett ugglehalsband och Leofis fick vantar med döskallar på som faktiskt lyser i mörkret! :) Man måste leva upp till favorit-moster-Anna...
På HM fyndade jag på rea! En kavaj, en klänning och en skjorta. Köpte även vanliga linnen för endast 20 kronor och lite småjox och smink och sånt.
Så nöjd, så nöjd! :)
Men nu är det tedags och vänta på att min käraste man ska komma hem. Ikväll bär det av hem till mumsi och pupsi och på söndag är dags för barndop. Det är lille kusin Lucas som ska döpas. Mys!
Önskar er alla en trevlig helg!
Jävla Helvets Fan på mig, slarvfia själv!
Jahapp, har arrangerat vääärsta fotona på mina snygga nya saker och har en fantastisk film på Hanna som epilerar benen. Allt är frid och fröjd på G-gatan i Charleswood när bomben slår ner, VART ÄR KAMERASLADDEN? Jag har vänt lägenheten upp och ner och letat överallt på de mest konstiga ställen, men den är som bortblåst... Så tyvärr mina vänner, ni får lugna er tills imorgon med att se fina bilder... :(
Jag --------------------------------------------------------------------------->
Jag --------------------------------------------------------------------------->
Im back, kanske?
Hej mina käraste vänner!
Efter önskemål från mina vänner så blir det kanske så bra att bloggen drar igång igen. :)
Just nu finns det väl inte mer att meddela än att jag nyss blev utkastad från soffan, rätt in i sovrummet för jag ville inte kolla på en film, valde datorn istället... hm?
Idag har jag varit i Örebro med Hannsi och Hannsi Mama och shoppat för mycket på rean :) Har köpt så mycket fina grejer så det finns inte!
Har även köpt en grej till min alldeles egna favorit, Leo-fis :)
Pussokram mina söta.
Efter önskemål från mina vänner så blir det kanske så bra att bloggen drar igång igen. :)
Just nu finns det väl inte mer att meddela än att jag nyss blev utkastad från soffan, rätt in i sovrummet för jag ville inte kolla på en film, valde datorn istället... hm?
Idag har jag varit i Örebro med Hannsi och Hannsi Mama och shoppat för mycket på rean :) Har köpt så mycket fina grejer så det finns inte!
Har även köpt en grej till min alldeles egna favorit, Leo-fis :)
Pussokram mina söta.
