Det var en gång i värmland...
Det var den dagen, dagen D. Hårt arbetande pojkar på väg till sitt land som enligt kartan ligger lite väster om Sverige. En nära granne och gränsen är öppen. Dom var trötta, jättetrötta. De hade ju faktiskt arbetat hårt som målare (?) eller kanske hade dom tapetserat?
I sin röda skåpbil färdas de E18 fram, en tråkig väg. Pojkar är trötta. På samma väg, i en snygg silver/blå ford färdas två flickor under glada rop och hög musik. Och ja, sidospeglarna dunkar i takt till musik. Några vet nu vilken bil jag talar om. När Karlskoga närmar sig känner den flicka som kör den dunkande bilen att pojkarna i röda skåpbilen faktiskt kör otroligt långsamt, hon har minsann en snabbare bil. Hon kör, under glada "hejja-på" rop från sin passagerare, när hon ändå kört om en bil, varför inte ta en till när det går så bra? Eftersom självaste Superwoman är van och duktig bilförare håller hon stenhård koll i backspegeln. Helt plöstligt dyker den röda skåpbilen upp bakom... Superwoman slänger ett vant och välsminkat öga bakåt och får sig en liten överraskning. Vadan allt viftande i bilen bakom? Vill dom att jag ska flytta på mig eller vinkar dom?
Efter att noga ha övervägt med sin passagerare, som förövrigt är en skön böna, så blir svaret att dom vinkar. I forden fnittras det en hel del, tills Superwoman upptäcker att den röda skåpbilen är på väg om. Panik utbryter och den hemska generadröd färgen stiger i flickornas ansikten. Längre fram blir det rött. Döden är nära.
Väl framme vid rödljuset hamnar forden bredvid den röda skåpbilen. Rutor vevas ner, pojkar hänger halvvägs över till forden, desperat vinkade, den ena med en mobil i handen. Flickorna i forden är djupt koncentrerade på sin bilkörning, de stirrar sig blinda på rödljuset och försöker försvinna ner i sätena. Pojkarna försöker ropa något. ÅÅÅH, bra låt på radion! Vi höjer, hörde du något?
Det slår om till grönt, besviket åker pojkarna vidare mot nya äventyr, nya städer, nytt land. Flickorna nöjer sig med att ligga en bil bakom, lyssna på musik och fnittra. Karlskoga är en rätt bra stad att stanna i ändå, där finns det massa vin!
I sin röda skåpbil färdas de E18 fram, en tråkig väg. Pojkar är trötta. På samma väg, i en snygg silver/blå ford färdas två flickor under glada rop och hög musik. Och ja, sidospeglarna dunkar i takt till musik. Några vet nu vilken bil jag talar om. När Karlskoga närmar sig känner den flicka som kör den dunkande bilen att pojkarna i röda skåpbilen faktiskt kör otroligt långsamt, hon har minsann en snabbare bil. Hon kör, under glada "hejja-på" rop från sin passagerare, när hon ändå kört om en bil, varför inte ta en till när det går så bra? Eftersom självaste Superwoman är van och duktig bilförare håller hon stenhård koll i backspegeln. Helt plöstligt dyker den röda skåpbilen upp bakom... Superwoman slänger ett vant och välsminkat öga bakåt och får sig en liten överraskning. Vadan allt viftande i bilen bakom? Vill dom att jag ska flytta på mig eller vinkar dom?
Efter att noga ha övervägt med sin passagerare, som förövrigt är en skön böna, så blir svaret att dom vinkar. I forden fnittras det en hel del, tills Superwoman upptäcker att den röda skåpbilen är på väg om. Panik utbryter och den hemska generadröd färgen stiger i flickornas ansikten. Längre fram blir det rött. Döden är nära.
Väl framme vid rödljuset hamnar forden bredvid den röda skåpbilen. Rutor vevas ner, pojkar hänger halvvägs över till forden, desperat vinkade, den ena med en mobil i handen. Flickorna i forden är djupt koncentrerade på sin bilkörning, de stirrar sig blinda på rödljuset och försöker försvinna ner i sätena. Pojkarna försöker ropa något. ÅÅÅH, bra låt på radion! Vi höjer, hörde du något?
Det slår om till grönt, besviket åker pojkarna vidare mot nya äventyr, nya städer, nytt land. Flickorna nöjer sig med att ligga en bil bakom, lyssna på musik och fnittra. Karlskoga är en rätt bra stad att stanna i ändå, där finns det massa vin!
Kommentarer
Trackback
